The Station agent

Detta är en film som jag velat se ett bra tag nu...ända sen den kom. Har inte vetat något om vad filmen handlar om överhuvudtaget, bara att jag fastnade för titeln.

Finbar McBride är en kortväxt människa som har ett stort intresse för tåg. Han jobbar i en affär där det säljs modelltåg och han jobbar tillsammans med Henry, som äger affären. Det är där han trivs som bäst och även under deras tåg-entusiast-kvällar.

Helt oväntat en dag går Henry bort och i sitt testamente överlämnar han ett gammalt stationshus till Fin. Huset ligger i en avskild "by" där det inte är så mycket rörelse och där Fin kan få vara ifred. Men redan nästa dag träffar han Joe utanför huset som hjälper sin sjuke far med en take-away bil. Joe som är en väldigt energisk person som lever livet och tar direkt kontakt med Fin som är den direkta motsatsen. Senare under dagen råkar han på Olivia som är nära att köra över honom två gånger inom en timme. Olivia som två år tidigare förlorat sin son lever som skild i ett hus och använder sin tid till att måla och man inser att hon är deprimerad och att även hon helst vill vara ensam.

Man antar att dessa tre med så olika inställningar inte skulle passa ihop, men på något sätt utvecklar dom en speciell gemenskap som blir en stark vänskap.
De tre huvudrollerna görs men bra känsla...Finbar spelas av Peter Dinklage som medverkar i Narnia filmerna, Joe av Bobby Cannavale & Olivia spelas av Patricia Clarkson. Övriga biroller är lysande även dom.

Många scener i filmen är tysta med bakgrundsmusik och man får ta in nivåerna från filmen. Jag upplevde många olika stadier av känsla: Lycka, sorg, kärlek, förtvivlan, förväntningar, vänskap...en varm film helt enkelt.

Jag är glad att jag inte såg den för sex år sedan när den kom för jag hade nog inte uppskattat den på samma sätt som jag gjorde idag. Vissa filmer måste betraktas när man är mogen för den och för sex år sen hade jag inte samma syn på film som jag har idag, därav är jag glad att den får ligga till sig innan den kläcktes.

X2

Så heter filmen men det är X-men 2 jag menar egentligen. Överlag är det så med superhjälte filmer att manus till dem kanske är fattigt men inte urdåligt, däremot det som är bäst med dem är det stora utbud av specialeffekter...och jag har en liten fallelse för sånt. Riktigt snygga och välgjorda effekter är en fröjd att se på.

X-men filmerna (dom två jag sett hittils) känns väldigt bra uppbyggda när det gäller manus, skådisar, effekter osv. En solid struktur som utvecklas. Wolverine är en av mina starka favoriter spelad av Hugh Jackman (som för övrigt ska vara Oscarsvärd på söndag den 22:a) en skådespelare som jag börjat se fler och fler filmer med (bla Australia, Scoop & Van Helsing) och som är väldigt begåvad. Övriga starka namn är: Halle Barry, Ian Mckellen, Patrik Stewart, Famke Jenssen, Rebecca Romijn-Stamos.
Överlag en film som bygger upp en del förväntningar. Nu väntar jag på att få hem den tredje delen på hyrdvd så jag kan se klart trilogin, eftersom tvåan slutar med en hint om att det ska fortsätta.

Dial M for murder

Dial M for murder (Slå nollan till polisen) från 1956 är verkligen ett bevis på hur skickligt Hitchcock hanterar filmberättandet. Efter att ha sett filmen kändes det som att jag fått en adrenalinkick av det fantastiska manuset...ett manus jag aldrig varit om förut. I grund och botten är det en thriller men själv skulle jag nog kalla det mer en deckarthriller, för det är vad det är...

När den amerikanske författaren Mark Halliday (Robert Cummings) besöker den gifta kvinnan Margot Wendice (Grace Kelly) i London sätter han omedvetet igång en kedjereaktion av mord och utpressning. När Margots man Tony Wendice (Ray Milland) märker av hennes känslor för Halliday blir han nervös och fruktar skilsmässa. För att komma åt hennes arv så börjar han planera hennes död. Tony får reda på att hans gamla skolkamrat Captain Lesgate (Anthony Dawson) är involverad i illegala aktiviteter och utövar utpressning mot honom för att få hjälp att mörda Margot. Men när Margot råkar döda Lesgate i självförsvar blir hon själv anklagad för mord och Halliday försöker göra allt för att rädda hennes liv.

I och med att det är en "deckare" kan jag inte berätta mer fastän att jag vill för det skulle förstöra upplevelsen att se den. Men det är så bra uträknat hela ledtrådsbiten och hur kommisarien (John Williams) försöker lösa den svåra gåtan.

Ska man bara se en enda Hitchcock film är det denna eller Rear window (1954).

Shadow of a doubt

Ännu en Hitchcock rulle. Shadow of a doubt eller som den heter på svenska (Skuggan av ett tvivel) från 1943 är som många andra filmer av Hitchcock en thriller. Jag vet inte riktigt hur han lyckas men än så länge i alla filmer som jag sett av honom blir man fast och kan inte vänta tills slutet för att se upplösningen. Liksom hans andra klassiker jag sett: Psycho, Birds, Rear window, Vertigo, Strangers on a train, Rope & North by nortwest bygger han upp stämningen långsamt men effektivt och chockerar oftast publiken på de mest oväntade sätt man kan tänka sig.

Handlingen är simpel. Charlie Oakley beslutar sig för att resa bort och hälsa på sina enda släktingar och till sin systerdotter Charlie Newton förtjusning är han mer än välkommen att stanna. Men efter nån dag börjar Charlie den yngre anar att något inte stämmer med hennes morbror. Han gömmer en tidningsartikel, undviker ett par intervjuare som i själva verket är detektiver och beter sig väldigt misstänksamt. Men när Charlie inser att hennes morbror är den eftersökte "glada änkan"-mördaren och hittar fler ledtrådar börjar Charlie den äldre att komma på andra tankar och planerar att röja bort sin systerdotter.

Shadow of a doubt är gjord i svart/vit format och jag har börjat inse charmen i dessa filmer. Innan var det mer att: "Usch vad tråligt med en icke-färg film", men på den tiden var det de enda man fick och när de gäller Hitchcock's rullar som är filmade på ett sånt bra sätt tänker man inte så mycket på att filmen är i svart/vitt.

Som vanligt en sevärd film men inte en av hans bästa

Dogville

Det var med lite fasa jag satte i dvd-skivan till filmen när jag såg att den var 170 min lång det villsäga 2h 50 min. Dogville från 2003 handlar enkelt och smidigt om den lilla "staden" Dogville. Hit kommer Grace (Nicole Kidman) under flykt från ett gäng "gangsters" figureras det om. Den lilla staden är lite fundersamma på hur de ska motta denna flykting, men en ung man vid namn Tom Edison (Paul Bettany) tar henne under sina vingar och lyckas få de 15 invånarna att godta förslaget att Grace ska jobba åt dom under två veckor innan några vidare beslut tas. Efter testperioden är alla nästan överens om att Grace kan stanna under nya villkor att hon ska jobba mer och till lägre lön. Nästintill motvilligt går Grace med på detta men upptäcker snart att det inte bara handlar om arbete utan utpressning, lögner och svek i den lilla staden.Filmen är gjord av dansken Lars von Trier och den enda scenografin i filmen är staden som är uppbyggd på ett märkligt sätt.

Som man ser på bilden är alla husväggar och tomtgränser markerade med vita streck och namn som förtydligar vägar och områden. Vissa möbler finns i husen och en del väggar finns markerade. Varje gång någon går in eller ut ur ett hus mimar man dörröppningen och ett ljud markerar det hela ytterligare.

Överlag var filmen helt ok men kunde i detta fallet gjorts lite kortare. Vissa vändningar i filmen är oväntade och man fick ändå en gnutta spänning över vad som skulle hända med Grace i denna utsatta situation.

North by nortwest

En av Alfred Hitchcock's största filmer (sägs det) är filmen North by northwest, eller som den heter på svenska: I sista minuten. Huvurollen görs av Cary Grant och detta är den första filmen som jag ser med Grant. Även om filmen gjordes 1959 håller den väldigt hög klass än idag 50 år senare.

Filmen börjar med att Roger Thornhill (Grant) kidnappas och misstas för att vara en Mr. Kaplan. Efter ett förhör och 24 timmar senare befinner sig Thornhill anklagad för rattfylla, stöld och mord och är nu Amerikas mest efterlysna man. Med tåg lyckas han fly från New York och träffar Eve Kendell (Eva Marie Saint) som hjälper honom att hålla sig gömd. Men Kendell är inte den han tror hon är. Och inte blir det bättre när Thornhill ska möta Kaplan och ett mystiskt besprutningsplan börjar jaga honom. Thornhill måste nu försöka komma till botten med denna incident innan han själv faller offer för skurkarnas knep.

Denna thriller med spänning, kärlek och action är en av Hitchcock's bästa som jag hittils sett. Från stunden då Thornhill blir kidnappad ända tills den svindlande jaketen i slutet på Mt. Rushmore sitter man som fastklistrad framför tv:n.

En definitivt sevärd film som innehåller en av filmhistoriens mest kända scener då Cary Grant springer på ett stort fält och ett flygplan jagar honom.